Foton: Rickard L. Eriksson
Svenska Akademiens årshögtid firades fredagen den 20 december i Stora Börssalen i närvaro av DD MM Konungen och Drottningen samt HKH Kronprinsessan Victoria och HKH Prins Daniel med uppvaktning jämte en talrik samling åhörare. Även Sveriges Radio var på plats. Sändningen går att ta del av här »
Vid sammankomsten, som började klockan 5 e.m., var närvarande av Akademiens ledamöter Akademiens direktör herr Englund, Akademiens kansler herr Håkansson, Akademiens ständige sekreterare herr Malm, herr Runesson, herr Ralph, herr Olsson, fru Carlberg, herr Riad, fru Wikforss, herr Svenbro, fru Mattson, herr Wästberg, fru Swärd, herr Sem-Sandberg, ledamot Mossaed, fru Palm samt herr Engdahl.
Akademiens direktör öppnade sammankomsten med ett tal i vilket han förhöll sig till pessimismens och optimismens konjunkturer och angelägenheten i att upprätthålla civilisationens hopp och vanor i en värld av växande barbari.
Läs direktörstalet »
Därpå förkunnade direktören att Akademien beslutat att i år, för femte gången detta århundrade, utdela sin högsta utmärkelse, Svenska Akademiens stora pris. Pristagaren, professor Barbro Osher, ombads därpå stiga fram till Akademiens bord varefter direktören höll ett kortare hyllningstal.
Läs hyllningstalet »
På anmodan av direktören överlämnade därpå ständige sekreteraren guldmedaljen till professor Osher. Direktören tillkännagav därefter att årets minnespenning, utförd av konstnären Peter Linde, var ägnad Anna Maria Lenngren. Åtsidan visar dennas porträtt medan frånsidan bär inskriptionen "Giv mig eteriska sångarens mod. Icke hans yrsel." Minnesteckningen hade författats av fru Carlberg, som läste ett utdrag därur.
Läs utdraget ur minnesteckningen »
Ordet gick därefter till herr Sem-Sandberg som läste en reflektion över Nobelpristagaren Pär Lagerkvists roman Sibyllan.
Läs herr Sem-Sandbergs reflektion »
Detta följdes av att ordet gick till fru Palm som läste under rubriken De första kvinnorna i Akademien.
Läs fru Palms betraktelse »
Slutligen överlämnade direktören ordet till Akademiens ständige sekreterare herr Malm, som föredrog följande berättelse.
Sekreterarberättelse 2025
Språkets kraft och fiktionens makt ligger i centrum av vad Svenska Akademien verkar för, det behöver knappast sägas. Men denna kraft, denna makt, blir mer och mer problematisk. Förmågan att läsa och uttrycka sig utgör ett viktigt fundament för samhällsbygget och allas tillgång till det offentliga – såväl som privata – samtalet. Språket möjliggör gemensamma överläggningar, prövande av argument och välgrundade beslut. Samtidigt kan ju, paradoxalt nog, effektiv språkbehandling användas för att motverka detta goda.
Det här är på inget sätt en nyhet. För 2 000 år sedan formulerade sig tidernas förmodligen mest inflytelserika retoriker, Quintilianus, i frågan:
Där det krävs kraft att påverka domarnas sinnen och där medvetandet skall ledas bort från begrundande av sanningen: där ligger talarens verkliga uppgift. […] Bevis får nämligen domarna att anse vår sak riktigare, men affekter åstadkommer att de också vill anse vår sak riktigare – och det de vill tro, det tror de också. För när de börjar vredgas, ta parti för, hata eller ömka, då känner de att saken ligger i deras personliga intresse, och […] så överger den domare som gripits av affekter all prövning av sanningen. Han rycks med av passionen och ger efter liksom för en kraftig flodvåg.
Den exploatering av affekter vi ser överallt omkring oss idag är alltså inte en ny uppfinning. Inte heller de osanningar och vilseledande påståenden som produceras och sprids med allt större effektivitet. Skillnaden mot Quintilianus tid är att scenen han såg för sig var mycket begränsad: domstolen eller den politiska församlingen. Där fanns utrymme att bemöta och korrigera språkliga manipulationer av det här slaget. I dagens mediala landskap finns inga möjligheter att bemöta mer än en bråkdel av de manipulationer som kablas ut.
Detta landskap har, obönhörligt konsekvent, öppnat för en remarkabel acceptans för missbruk av språket och rena fabrikationer. Traditionella föreställningar om att det är fult och skadligt för anseendet att ljuga, eller att forskningens och expertisens slutsatser skulle kunna väga tyngre än egna uppfattningar, är under uppluckring.
Effektiv språkanvändning är i den meningen ett eskalerande samhällsproblem. ’Effektiv’ innebär här inte elegant, njutbar, konstnärlig, inte saklig eller logisk, bara ändamålsenlig för ambitionen att störa ut vedertagna samhälleliga konventioner som sakligt grundade beslut och socialt ansvarstagande. Det är en form av språklig kompetens som kan stärka individer och grupper, men inte vare sig kulturen eller samhället. Den tömmer orden på mening och motverkar reell kommunikation.
Den som verkar för språkets konstruktiva utveckling möter alltså i ökande grad destruktiv användning av denna gåva, detta underbara språk. Och den som samtidigt verkar för litteraturens kreativa möjligheter får se nya dimensioner i fiktionsbegreppet.
Väl så stark som tanken på språket som ett fundament för konstruktiv kommunikation hos individer och samhällen är tanken att litteraturen erbjuder rum för att bearbeta tillvaron, inte minst genom gestaltningen av alternativa världar och möjligheter. Litteraturens förmåga att inte bara gestalta världsbilder utan också att översättas och förmedlas över språk- och nationsgränser gör att samhällen och kulturer kan mötas, dela erfarenheter och nå fram till nya förståelser.
Men så får litteraturens fiktioner konkurrens av en överväldigande ansamling fiktioner, ibland etiketterade ’alternativa fakta’ och förmedlade genom den språkliga effektivitet som inte tjänar konstruktiva mål.
De ideologiska fiktionerna följs av behovet att censurera litteraturens fiktioner. Som herr Wästberg skrev i ett samarbete vi hade med Svenska PEN:s och Dawit Isaak-bibliotekets Banned Books Week Sverige:
En av litteraturens uppgifter är att hjälpa människor att förstå sin egen natur och få dem att inse att de inte är maktlösa. Därför drabbar censuren med sina förbud inte bara författarna utan allra mest läsarna. Om en läsare förvägras en bok förnekas dennes rätt att veta och upptäcka.
Att litteraturen befinner sig på kollisionskurs med envåldshärskarna beror inte på att författare alltid talar för friheten utan på att de i sina verk skapar människor som själva kan iaktta, resonera, träffa viktiga val. Därför ägnar världens censorer så mycken kraft åt att förstöra bräckliga ting som drömmar, tankar, konstverk – och deras skapare.
Herr Wästbergs ord gäller förstås också konsten i vidare mening. Och bildningen, och kulturen i stort. Inte heller i fria samhällen skall kulturen förväntas vara lojal och bekräfta självbilder. Vid Musikaliska Akademiens högtidssammankomst förra året talade Försvarshögskolans rektor Robert Egnell om kulturens roll i totalförsvaret och underströk att kulturen måste förstås rätt:
Intressant nog är ju kulturens institutioner och uttryck ofta de mest samhällskritiska. Konsten är och ska vara rebellisk, den ifrågasätter och protesterar, den river i såren nästan lika mycket som den helar, och just därför är den kärnan av ett samhälles demokrati och robusthet. När vi slutar att ifrågasätta, eller när konstens uttryck och samhällsdebatten avsmalnar – då är vi riktigt illa ute.
Egnell talar om totalförsvaret, men den här bilden av kulturen är, liksom behovet av språklig förmåga, relevant för varje samhällsutmaning och inte minst de mediala.
Från det konstruktiva språket till det destruktiva, från litteraturens alternativa världar till fiktionsfabrikernas alternativa fakta. Och vidare till inskränkningar av det fria ordet. Sådant kan förta tilltron till språkets kraft och fiktionens makt – men svaret, lösningen, måste vara att än starkare verka för det konstruktiva språket och den konstnärliga fiktionen.
Inte minst sätter utveckligen ljuset på betydelsen av kvalificerad läsförmåga. Stark läsförmåga är en förutsättning för att den enskilda individen skall kunna granska, sovra, förhålla sig kritisk till stormfloden av budskap. För att inte tala, förstås, om de existentiella och estetiska upplevelser läsningen kan erbjuda – eller borde få erbjuda – var och en.
Fiktionerna står som spön i backen, effektivt språkbruk tömmer orden på mening. Men vikten av läsförmåga och behoven kring ungas läsning har glädjande nog fått betydligt större uppmärksamhet i det offentliga samtalet de senaste åren. Rimligen riktas också mer uppmärksamhet mot lärarnas och bibliotekariernas insatser och och kunnande. Och, inte minst, mot deras arbetsvillkor.
Akademien driver som vanligt flera läsfrämjande projekt och samarbeten: den verksamhet som utvecklats mest under året är det som inleddes redan 2016 med herr Riads utvecklingsprojekt Intensivsvenska. Det syftade till att skapa stabila former för att introducera nyanlända i det svenska språket och det svenska samhället – nu är Intensivsvenska Samsyn ett skolutvecklingsprojekt som riktas mot en allt bredare målgrupp i samarbete med Skolverket, och insikterna i svenska som andraspråk bearbetas för att kunna utveckla också svenska som förstaspråk. Under året har initierats inte mindre än tre nya projekt kring läsfärdighet och språkstärkande insatser, med finansiering från Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond och Skolverket.
Uppdateringen av Svenska Akademiens ordbok, SAOB, går vidare i vårt samarbete med Riksbankens Jubileumsfond, Helge Ax:son Johnsons stiftelse, Vitterhetsakademien och Svenska litteratursällskapet i Finland. I samarbete med Torsten Söderbergs Stiftelse ger vi också ut Svenska Akademiens ordlista, SAOL, i femtonde upplagan som markerar 150-årsjubileum. Den finner sin väg till bokhandelsdiskarna i januari då också webbplatsen svenska.se och appen för SAOL framträder i uppdaterat skick. (Appen för Svensk ordbok uppdaterades för ett par år sedan.)
I Litteraturbanken är i det närmaste alla litterära förstautgåvor av 1800-talets svenskskrivna skönlitteratur tillgängliga och antalet böcker att utforska överstiger 15 000 – 1 500 av dem går också att hämta som e-pubfiler för läsning i telefonen eller läsplattan.
För tio år sedan utgav Akademien Gunnar Ekelöfs Samlade dikter i två volymer. De omfattade Ekelöfs fjorton publicerade diktsamlingar men i år har en ny utgåva om fyra volymer givits ut: förutom de tidigare volymerna rymmer kassetten ett band med dikter Ekelöf publicerade på annat håll än i diktsamlingarna och ett band med tidigare opublicerat material. Utgåvan har en ny inledning skriven av herr Olsson. Redaktör genom hela verket har varit Anders Mortensen, i de första volymerna tillsammans med herr Olsson och i de senare med Daniel Möller.
År 2001 gav Kjell Espmark ut en rik och initierad studie av det litterära Nobelprisets första hundra år. Jag hade tillfälle att be honom att skriva en uppföljare som behandlade de två första decennierna av 2000-talet, och en sådan hann publiceras innan han gick bort. De två böckerna har nu samlats till en: Litteraturpriset. 120 år med Nobels uppdrag. Boken utkom samtidigt i engelsk översättning.
Under året har också utgivits Bo Bergmans brev till Maria Almqvist: Breven till Maria 1891–1964, i urval och med förord av herr Wästberg. Herr Wästberg är också författaren till årets julbok, Livstecken, som delas ut efter denna sammankomst.
Till fröjderna i akademiarbetet hör bevakningen av den rika mängd värdefulla bidrag till litteratur, kultur, undervisning, förmedling och forskning som varje år fylls av. De priser och stipendier Akademien delat ut under året är följande.
Svenska Akademiens stora pris, som bara sällan utdelas, har ni sett tas emot av Barbro Osher.
Kungliga priset instiftades av Karl XIV Johan och anvisas fortfarande av Hans Majestät. Priset, som utdelas för förtjänstfulla insatser inom något av Akademiens intresseområden, har tilldelats Michael Waldenby.
Bellmanpriset, instiftat 1920 av Anders och Emma Zorn och avsett att hedra en verkligt framstående svensk skald, har tillerkänts Helena Eriksson.
Kellgrenpriset utgår ur den Gierowska donationen och utdelas för betydelsefull gärning inom Akademiens hela verksamhetsområde. Priset har i år tillfallit Nina Burton.
Svenska Akademiens språkforskarpris, som skall hedra en verkligt framstående svensk språkforskare, har tilldelats Anders Holmberg.
Gerard Bonniers pris skall tilldelas författare verksamma inom Akademiens intresseområde. Till mottagare av priset har utsetts Niklas Rådström.
Ur Gerard Bonniers donation utgår även stipendier till unga, lovande författare. Dessa har tillfallit Johanna Larsson och Elin Persson.
Stipendiet ur Lena Vendelfelts minnesfond skall tilldelas diktare som söker hävda och värna rent mänskliga värden. Till mottagare av årets stipendium har utsetts Marie Tonkin.
Svenska Akademiens Finlandspris utdelas för värdefulla insatser inom Finlands svenskspråkiga kulturliv och har i år tillfallit Hanna Lehti-Eklund.
Dessutom tilldelade Akademien under hösten
Ann-Margaret Mellberg Svenska Akademiens pris för introduktion av svensk kultur utomlands,
Ashleigh Harris och Elin Anna Labba Svenska Akademiens franska stipendium,
Göran Ragnerstam Svenska Akademiens teaterpris,
Christina Ouzounidis, Sophia Artin, Pontus Plænge samt Teater Galeasen Carl Åkermarks stipendium till förtjänta artister inom svensk teater,
Zara Uzun Kjellner Lydia och Herman Erikssons stipendium,
Erik Lindman Mata Kallebergerstipendiet,
Carin Östman Stipendium till Harry Martinsons minne,
forskarstipendium ur Stina och Erik Lundbergs stiftelse till Hedvig Härnsten.
Därutöver har ur Akademiens egna medel utdelats belöning till Pia Mariana Raattamaa Visén.
Under våren utdelades följande belöningar:
Svenska Akademiens nordiska pris, utgående ur den Gierowska donationen, till Søren Ulrik Thomsen, vid en ceremoni den 2 april,
Svenska Akademiens Bernadottestipendium till Peter Fröberg Idling och Maria Johansson,
Doblougska priset till Pär Hansson och Johan Jönson samt i enlighet med den norska prisnämndens förslag till Arne Lygre och Ingrid Storholmen,
Margit Påhlsons pris till Ulla Stroh-Wollin för viktiga insatser för svenska språket,
Svenska Akademiens pris för framstående förtjänster inom svensk språkforskning och språkvård till minne av Carl Gabriel och Karin Forsberg till Roger Andersson och Eva Sundgren,
Svenska Akademiens stipendium till postdoktorala språkforskare till Karin Nilsson och Fredrik Valdeson,
Axel Hirschs pris till Anders Burman, Daniel Pedersen och Sverker Sörlin,
Schückska priset till Lars Burman,
Zibetska priset till Andreas Önnerfors,
Gun och Olof Engqvists stipendium till Per Wirtén,
Signe Ekblad-Eldhs pris till Petra Mölstad,
Eric och Ingrid Lilliehööks stipendium till Ingemar Lagerström,
stipendium ur den Gierowska donationsfonden till Jules Kielmann, Jakob Lien och Maria Trejling,
Anna Sjöstedts resestipendium till Viking Peterson,
Särskild belöning ur Akademiens egna medel till Erik Löfvendahl, Ingemar Lönnbom, Per Svensson och Per-Axel Wiktorsson,
Forskarstipendium ur Stina och Erik Lundbergs stiftelse till Märta Ramsten och Karin Strand,
Svenska Akademiens översättarpris till Charlotta Weigelt och Eva Åsefeldt,
Svenska Akademiens tolkningspris till Monica Aasprong och Jana Hallberg,
Karin Gierows pris till Lars Bergström och Klas-Göran Karlsson,
Svenska Akademiens pris till framstående författare av barn- och ungdomslitteratur till Lotta Olsson,
Svenska Akademiens skolbibliotekariepris till Ulrika Håkansson Kallin, Svenska Akademiens folkbibliotekariepris till Ulf Johansson,
Svenska Akademiens svensklärarpris till Niklas Brismar Pålsson, Catherine Frostander Henningson, Vanja Karlsson, Maria Nordberg och Lena Wilhelmsson samt slutligen
Anslag ur Stiftelsen Fonden för forskning i modern svenska och för svensk språkvård till Sofia Ask och Joacim Lindh.
Det är med glädje och tacksamhet vi uppmärksammar alla beundransvärda insatser för språket, litteraturen, kulturen, vetenskapen och bildningen. De bärs av övertygelsen om ordens goda kraft, och inger hopp och förtröstan.
Så några ord om kommande år. Detta är min sjunde högtidssammankomst som ständig sekreterare och mer ständig än sjuårig kommer jag inte att bli. Det är ett arbete som tar lång tid att komma in i, men det skall heller inte bli alltför bekvämt. Det har varit en exceptionellt lärorik tid, fylld av fascinerande möten och konstruktiva samarbeten som jag är mycket tacksam för. Jag har omsorgsfullt förberett skiftet och det är med glädje och tillförsikt jag kan meddela att Akademien har beslutat att till min efterträdare utse fru Carlberg. Hon tillträder som ständig sekreterare den 1 juni.
Låt mig sluta med en följd av ord som nog får betraktas som välanvända, kanske till och med utslitna, men definitivt inte tömda på innehåll. Jag ber helt enkelt att få önska er rofyllda helger och ett i alla meningar gott nytt år.
